Rädslan att komma att mista någon man älskar är så hemsk. Att livet är en prövning  det är verkligen något som jag nu verkligen kommit att inse. Allt har sina för och mot gångar frågan är bara var man ska finna all kraft och styrka för sina motgångar och ledsamheter?! För mig personligen hjälper det att få skriva, att få vara ensam och ta promenader för att skingra tankarna. Det här med LIVET, det har det säkert skrivits om i år hundrader och böcker i massor men det är så oförklartbart och orättvis i så många fall kan man tycka! men när allt kommer så nära en på blir man helt tom, man vet inte vad man känner, tycker eller tänker, jag gillar inte den känslan. Tiden läker alla sår heter ett ordspråk, men är det verkligen så?! Gör den det..... Jag önskar i alla fall det för annars vet jag inte vad livets mening är.......